Det här med att höra av sig eller inte. Det är ungefär vad allt kretsar om när jag träffar en ny kille. Jag hatar det men jag är rädd att vara för ”på”, för intresserad. Nu har jag tvingat mig själv i fyra dagar att inte höra av mig, dels då p.g.a inte vara för på men också dels för att jag vill se om han är intresserad av mig. Jag har gått och väntat och väntat men har inte hört något från honom. I tisdags skakade jag och en kompis hand på att vi inte skulle höra av oss till våra ”killar”. Roliga är när hon berättar om hur sin kille varit, att det var han som alltid föreslog att de skulle ses och var ”på” henne, har helt plötsligt slutat och detta har gjort henne osäker. Jag kände igen mig totalt. För JAG gör precis som hennes kille gör. Jag var den som föreslog när vi skulle ses och hitta på saker. Visst, min grabb skrev till mig men jag drog det sista lasset om vi säger så. Han kanske reagerar exakt likadant som min kompis. Undrar vad fan det har tagit åt med mig. Eller så är han inte intresserad längre. Vilket fall så ska jag höra av mig idag. Varför vänta?
Fuck The Game 